Använd orden vändpunkt, överraskning och beskydd i dagens text. Du får böja orden som du vill. Skriv max i tre meningar.
Hennes korta mejlsvar blev en vändpunkt i mitt liv, första mötet en underbar överraskning trots att jag redan innan var övertygad. Livet med henne kan sägas vara beskyddande, eftersom inga obehagliga överraskningar kan dyka upp då hon redan vet allt. //Per
Vändpunkten kom som väntat, överraskningen var en Big Bang, beskyddet blev en bonus. //Snezana
Du är ett barn som varit på skolresa med klassen. Var har ni varit? Det du tyckt varit roligt och spännande har du förstås kommit ihåg. Och det är det som du nu sammanfattar i tre meningar.
Idag var vi vid Frostavallen. Åkte tefat nerför backen rakt ut på isen på sjön. Sen gick vi vilse i skogen.//Per
Vi var på Skåneresa och såg en massa gamla hus. Men det roligaste som hände den dagen var alla sånger vi sjöng i bussen. Och Lukas som gjorde det söndriga ägget i håret på oss. //Snezana
Starka känslor som kommer till uttryck. Eller intensiva känslor som mest stannar på insidan. Kanske dubbla känslor?
Skriv max tre meningar och du ska ha ett frågetecken med i din text.
Under natten, vacklade hon, hur ska livet kunna fortsätta efter detta vansinniga bråk de hade haft? Ville hon ens fortsätta? Vad hade hon att förlora eller vinna på att vara envis och hålla på sitt.//Snezana
Elana stod mitt framför Adric och såg länge på honom. En tår rann nerför hennes kind. För en stund var hon sinnebilden av den ensammaste och olyckligaste människan i den här delen av världen.
”Hur ska vi någonsin kunna glömma det här?” //Per (utdrag ur min fantasyroman ”Eilaths hopp”)
Det komplexa i att vara människa…skriv ett personporträtt. Skriv max tre meningar.
Eilath Scarp betraktade belåtet sin spegelbild. Med de nya kläderna som satt utmärkt på kroppen, och det långa mörkröda håret uppsatt i en svans, var tillvaron högst tillfredställande. Han flinade nöjt åt sin spegelbild, gjorde en sista rörelse med handen längs hattbrättet, mest som en gest. Han var nästan odrägligt nöjd med sig själv. //Per
Motgångarna speglades i hennes fårade ansikte. Likaså smärtan. Men om man granskade gnistan i ögonen fanns där även andra sanningar. //Snezana
Rubriken är Återträffen. Skriv max tre meningar.
Expediten ropade upp med hes röst nummer 97 och han skulle kolla att det stämde att han hade nr 99 och upptäckte att han hade tappat nummerlappen. Han böjde sig ner för att plocka upp den och stötte emot en vantklädd damhand nere vid golvet som räckte nummerlappen till honom. Hon var oerhört lik någon han kände för många år sedan. Han log igenkännande och fick ett leende tillbaka, det var hon! //Per
Tågstationen myllrade av folk. Hur skulle han känna igen henne efter 12 år. De hade brevväxlat men inte skickat bilder och facebook hade hon låtit bli. //Snezana
Hon vred huvudet åt vänster och…. skriv en fortsättning. Skriv max tre meningar.
Hon vred huvudet åt vänster och såg i ögonvrån, en skymt bara, sedan hela hans väsen.
Blicken hon fångade sa henne allt. //Snezana
Hon vred huvudet åt vänster och undvek att möta hans blick när de passerade varann på gatan.
Det var för sent att vända om och gå åt ett annat håll, och nu hoppades hon bara att han inte hade sett henne. //Per
Spår, mönster, årsringar… Vad väcker bilden i dig? Skriv max tre meningar.
Jag växer och växer, lägger ring till ring. Så håller jag dendrokronologen sysselsatt. //Per
Varje träd har sina år, så som vi som kramar träden.
Varje årsring säger något, kanske viktigt, ”Så hade jag det då”.
Varje årsring är en minnesbild av en dåtid.//Snezana
Från 1 till 24 december är det åter dags för Skrivluckan, skrivarutmaning hos Skrivsprånget. Självklart deltar man.
Låt dig fritt inspireras av denna bild. Skriv max tre meningar.
Trähus när havet stiger
”Bra med trähus när världshaven stiger.”
”Men om havet forsar in här, blir marken mjuk och så småningom kommer träden med ditt fina hus att falla!”
”Tänkte inte på det!”//Per
Träbo
Där bland träden vill jag bo, möta regnet och solen, även snön är välkommen.
Det är bara vinden som för oro med sig.
Men mina händer har stävat efter perfektion så nog ska vi klara vindpustarna också, jag om mitt lilla träbo.//Snezana
belvidabell.com 