
Idag kan det kvitta är min självbiografiska berättelse. Mina färger är ljusblått, ljusrosa och vitt. Var jag ett älskat barn? Jag vet inte. Det fanns en hel del tecken på att jag inte var det. Mobbad, ensam och aldrig kramad och därtill i en bubbla där den bristande självsäkerheten och ständiga rädslan gjorde det omöjligt för mig att förlika mig med vem jag innerst inne är. David Bowie, min stora idols textrad ”not sure if I’m a boy or a girl” från låten ”Rebel Rebel” och hans på gamla dar uttalade kloka ord Aging is an extraordinary process where you become the person you always should have been! är talande för hur jag känner. Jag är inne i livets andra halvlek med god marginal. Första halvan har varit svår att leva. Nu vill jag fortsätta leva den tid som återstår så som det alltid skulle ha varit. Idag kan allt det andra kvitta.
Recensioner
Idag kan det kvitta är en lättläst och läsvärd biografi. Den är skriven utifrån författarens eget perspektiv där hon beskriver sitt liv på ett känslosamt och ärligt sätt. Mycket intressant att få ta del av en berättelse om en oönskad pojke som genom livet förvandlas till en älskad kvinna. Detta är en bok som gör skillnad! Jag och min familj går just nu igenom ett virrvarr av känslor och tankar i och med att ett av våra barn själv ser sig som transperson och står i kö för vidare utredning. Detta är såklart helt okej för oss, och vi försöker stötta och finnas där på bästa sätt. Därför har det varit viktigt och betydelsefullt för oss i vår bearbetning att få ta del av denna berättelse. Boken berörde mig djupt och jag rekommenderar verkligen att ni läser den. //Åsa E
En mycket läsvärd bok som jag kan rekommendera. Den ger insikter i en verklighet och en problematik som nog är okänd för många. Dessutom är berättelsen lättläst och har ett bra flyt. Kanske har den något att säga dig som tvivlar på vem du egentligen är? //Ronny B G
I denna bok delger författaren Andie Lindskog sina memoarer. Andie berättar om sin uppväxt i ett hem där hen inte kände sig önskad eller älskad. Det är en uppväxt under 70-talets Sverige och Andie beskriver sitt sökande efter att växa upp, finna sig själv och även mycket om sitt sökande efter en meningsfull kärleksrelation.
Vändningen kommer senare i livet i mötet med sin nuvarande kärlek Snezana som också blir det som får Andie att öppna den väl stängda garderobsdörren. Inte många har vetat om att Andie är transperson utan det har mest varit något som dolts bakom en väl vaktad fasad.
Snezana får dock hen att berätta om stunder där Andies rätta jag kommit fram. En vän hjälpte Andie att våga uttrycka sig med smink och kläder. Hen beskriver också sökandet efter en gemenskap med andra transpersoner. Och det berör särskilt mycket hur bemötandet både i hbtqi-sammanhang och hos vårdmottagningar var för transpersoner under tiden 80- och 90-tal.
Det fanns ovilja att inkludera transpersoner. Och även bland andra transpersoner fanns krav på att vara på ett visst sätt. När Andie sökte hjälp via könsbekräftande vård under 90-talet avvisades detta då hen inte stämde med deras krav på hur en transkvinna skulle vara.
Det är viktig läsning och jag tycker det är värdefullt för mig som cis-person att läsa. Att lära mig om kampen som varit och fortfarande pågår för transpersoner att kunna vara sig själva, hitta en inkluderande gemenskap och även behandlas med värdighet då de söker vård. Det som ger stor glädje är att läsa om hur mötet med Snezana öppnade upp för Andie att dela med sig. Jag önskar varje hbtqia+person sådana stöttande personer i sin närhet. Att bli bemött på det viset är avgörande och så otroligt viktigt.
Jag tyckte mycket om att läsa boken och är tacksam över att få den som recensionsex. Jag ska också dela den vidare till vänner att låna och läsa. Det jag skulle kunna önskat av boken är att Andies minnen vad gäller sin könsidentitet genomsyrade berättelsen från början. Jag kunde som läsare uppleva att berättelsen hoppade lite väl mycket fram och tillbaka. Boken är dock som sagt en mycket läsvärd berättelse om sökandet efter frihet att va sig själv, efter att bli accepterad och älskad, och det berör verkligen! //Elin W
Ibland är det svårt att skriva en recension om en bok som berör en så djupt. Det finns så mycket jag tar med mig från den här boken som inte går att formulera i ord. ”Idag kan det kvitta” är en självbiografisk berättelse skriven av Andie Lindskog. En berättelse där hon berättar om sin uppväxt som ett oälskat barn, definierad som pojke från födseln.
I boken får en följa hur författaren behandlas av sina föräldrar på ett detaljrikt sätt som gör att en lever sig in i hennes upplevelser och gör en både arg och sorgsen över hur ett barn kan bli behandlat. Vi får också följa hennes vuxenliv fram till nu.
En del av boken utgår från samtal om hennes liv – som utspelar sig mellan författaren och den kurator hon träffar på vuxenpsykiatrin inför att hon ansökt om och blir beviljad könskonträr behandling. Men också samtal mellan författaren och den kvinna som efter många år blivit hennes stora kärlek i livet.
Det är en bok som skildrar hur svårt det varit och är för transpersoner. Hur svårt det var för transpersoner på 90-talet när författaren gjorde sina första besök för att få till stånd en könskorrigering som då inte blev av.
Den skildrar också hur föräldrar tyvärr kan förvägra sitt barn att följa sina drömmar.
Det är en bok som trots sin tragik också visar på hopp om att det aldrig är för sent, varken att bli den person en egentligen är, fullfölja sina drömmar och hitta sitt livs kärlek. Djupt berörd rekommenderar jag er verkligen att läsa denna bok. Jag tror att den kan ge många människor hopp, på olika sätt. Den är en bok som är lätt att förstå språket i, ett språk som berör och som ibland hugger till i en. Detaljrikedomen ger en insikt och förståelse som annars är svår att fånga.
Bokens titel ”Idag kan det kvitta” är i mitt tycke en mycket väl vald titel. De orden hängde med när jag läste boken och blev till en starkt berörande dubbelhet. Det får aldrig kvitta hur ett barn behandlas, att en människa förvägras sina drömmar och förhindras att vara den de är! Läs boken!
//Agneta H